2009-01-28

Längst upp på stegen.

Klättrade kämpade stånkade stönade. Tog i med mina sista krafter men upp kom jag. Längst upp stod jag.
Va social, trevlig och hade faktiskt riktigt kul.
Men dörren stängdes om skratten och barnen gick och la sig.

Och jag tappar fotfästet, jag orkar inte hålla mig kvar där uppe och allt blir skit.

  • Jag springer in i nåt som jag inte är redo för
  • Det kommer komma en rättegång hur mycket jag än kämpar emot det
  • Huvudet snurrar och värker
  • Pengarna är verkligen slut, på riktigt. Det är helt tomt, inte en krona det finns på kontona. Det kommer ta några veckor till innan jag ens får ett beslut om hurvida jag ens får några pengar.
  • Jag mår fysiskt sjukt kasst men ska ändå jobba imorgon för jag måste eftersom jag inte vet om eller hur pengar jag får in nästa månad.

Och JA jag får tycka synd om mig själv ibland. Speciellt klockan elva på kvällen.

Fan va jag hatar att jag blir såhär mjäkig...måste vara huvudvärken som gör det ;-)

3 kommentarer:

Unknown sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Unknown sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Unknown sa...

mitt t-bord gör som det vill..asmojjäng! Så här ska det iaf stå! "ta punkt ett på allvar så har du kommit långt"... så ska det va?! Jävla T-bord. o busa!