Att omplacera sina egna djur

Att omplacera andras djur är en sak.
Men att själv behöva inse och förstå när det är dags att ge upp ett djur är otroligt svårt. Att behöva släppa ett djur man har haft sen han va liten bebis. En katt som alltid vart där när livet kanske vart lite mer ensamt än vad man räknade med att det skulle bli.
Sex år har Bosse bott hos mig, sovit brevid mig. Vart en riktigt jobbig katt emellanåt men alltid varit trofast, otroligt kelsjuk och en jävligt bra vän.

Nu har vi flyttat. Och min sambo klarar inte av att katterna är inomhus så dom har fått flytta ut och har otaliga ställen att söka skydd och värme på. Men klart det har vart skitjobbigt att inte kunna ha en katt i sängen när man ska sova. Albin som aldrig vart utan katter inne, knappt sovit en natt i sitt liv utan en katt vid sin sida.
Så det har tagit hårt på oss allihopa men antagligen värst på Bosse.
Som redan efter en vecka här visade klart och tydligt att han inte alls gillade den här uppgörelsen och försvann.
Två veckor senare fick jag ett samtal att han befann sig på våran gamla adress på stockslycke nästan två mil bort. Jag hämtade hem en jättetunn och väldigt gosig katt som väl hemma blev väldigt ompysslad.
Han va inte hemma länge innan han stack igen och det tog honom två veckor även den gången innan han va framme på stockslycke och jag fick hämtat hem honom.
Då bestämde jag att händer det igen så är det väl dags att göra något åt det för jag hade inte tänkt ta att han fryser ihjäl på en resa härifrån.
Men så när jag hämtade hem honom sista gången så fanns det två små kattflickor här hemma som han genast tog under sina vingar och har skyddat emot hundarna, flygande påsar och allt ont det funnits i världen med all kraft han haft, och han har hållt sig hemma hela sommarn, nästan fyra månader har han suttit på trappan varje morgon. Gått efter när man hämtat ägg och spankulerat runt med barnen.
Men nu har det hänt nåt, jag vet inte vad. Han lessnade väl och jag upptäckte för några dagar sen att han va borta och idag anlände han till stockslycke.
Så nu har han flyttat till min mamma i gräfsnäs.
Min bäste pissemao har flyttat och jag är bitter, förbannad och så ini helvete jätteledsen.
Det spelar ingen roll att han bor hos min mamma, att jag kan hälsa på honom när jag vill för han är borta, han är inte min längre och han fattas.

Barnloppis...eller marsvin

Imorgon ska jag och två tjejer till börja planera en barnloppis i Alingsås.
Tanken är att försöka sprida det så mycket som möjligt genom blogg, facebook men även genom annons i tidningen och lappar på stan.
Det kommer bli tokkul :-)

Va på rehabsamtal på jobbet igår...massor frågor och mer värdelös har jag nog aldrig känt mig. Jag kan inte göra någonting, kan jag inte här hemma heller men här kan jag iaf sätta mig ner, göra saker i min takt.
Gå ner för trappan på morgonen och uppför den på kvällen. Barnen matar marsvinen för det mesta, kan inte gå ut och gå med kidsen. Jag bävar för hur jag kommer se ut när allt detta är klart.
Med bältet på så gör höfterna mer ont än utan.
Utan bältet så vet jag att det kommer bli värre i hela bäckenet längre fram.
Värdelöst....

Marsvinen flyttar ut från omplaceringen två och två, underbart men det börjar bli tomt men det fylls alldeles säkert på snart.

Torsdagarna spenderas nu för tiden på Cope. Jag och Fredde går och min underbara storasyster är där med sin knoddar. Gött att få lite tid med henne också.

Imorgon ska jag på gympa i varmbassängen på sjukhuset igen. Förra gången lyckades jag ju sätta på larmet så den här gången ska jag hålla otroligt låg profil och bara göra mina tokiga övningar och hålla mig i det skicket jag är nu!

100% sjukskriven

100% sjukskriven igen och livrädd.
Tänk ifall försäkringskassan inte tycker att det är tillräckligt med min foglossning och mitt låga blodtryck.
Tänk om dom inte vill ge mig några pengar?
Hur löser vi det?
Vad ska vi göra då?
Kan jag jobba ändå?
Helt sjukt.

Läkarbesök...

Jobbade onsdag och torsdag förra veckan. Började sju bägge dagarna, jobbar morgonarbetet och det fungerade inte alls.
Gick båda kvällarna med förbannat ont i ljumskarna bägge kvällarna och fredagen va hopplös.
Så idag får det bli läkaren igen eftersom min chef inte kan erbjuda mig ett schema som passar min sjukskrivning så får vi hoppas att jag blir heltids sjukskriven.

Föräldramöte...kladdkaka

Min mamma är toppen!

När man är på dåligt humör så handlar man...så idag ska jag köpa en bil!


Va på jobbet klockan sju imorse som bestämt. Tog mig upp för trapporna som jag hade bestämt sen fick jag sätta mig på arslet en stund.
Duschade sittande. Tog på strumpor sittande på golvet, la om sår likadant.
Men va fan...vad är en bal på slottet?

Sjukskrivning och underligt schema

Läkarbesök igår.
Sjukskriven 50% av min 75% vilket innebär att jag ska jobba 37,5% till mina arbetskompisars stora fasa.
Förra perioden jag va sjukskriven så skrev jag och min chef ett schema tillsammans som funkade jättebra. Mitt blodtryck föll otroligt på morgonen och jag svimmade på jobbet vilket gjorde att vi satte att jag inte skulle börja innan nio.
Men det sattes inte ofta in någon som skulle täcka upp för mig på morgonen vilket ledde till att mina arbetskompisar gick kort och fick jobba alldeles för hårt.
Nu verkar min chef ha lyssnat på mina arbetskompisar men istället för att ta min sjukskrivning på allvar.
Är fortfarande sjukskriven för svimningarna men nu har foglossning tillkommit och jag ska helt plötsligt börja jobba tidigt igen...
Jag blir så trött så trött så trött

Besök hos sjukgymnasten...

Tokroligt...mhm ja jo

Foglossning
Ryggproblem

Dags att köpa foglossningsbälte för det får dom uppenbarligen inte låna ut hos sjukgymnasten längre, dit på måndag igen för att få ett träningsprogram för ryggen.

Damen frågade ifall jag tränar nåt och svaret blev väl promenader och att jag cyklar med barnen emellanåt. Detta dög uppenbarligen inte utan den träningen jag ska bedriva ska bedrivas i en tunn åtsmitande dräkt i sjukhusets rehab-bassäng...jamen härligt då så kul.

Så imorgon blir det till sjukgymnasten igen klockan halv två sen läkaren klockan fyra så får vi se om jag blir fortsatt sjukskriven eller hur dom tänker.
Huvudet som bankar från att jag öppnar ögonen tills att jag somnar, näsan som täpper igen fortare än jag hinner plocka upp nässprayen ifrån fickan. Höfterna som gör att jag inte kan sova på sidan.
Blodtrycket som gör att jag inte kan stå upp i mer än fem minuter.
Jag är topp på att föda barn, jag är bland dom bästa mammorna i hela världen men...

Graviditet är helt enkelt inget för mig!

Täppt i näsan, skit på jobbet, skadade polare och begravd kanin

Täppt i näsan - dygnet runt

Skit på jobbet - Något jag gjorde föll inte i god jord och nu känner jag mig mer eller mindre körd. Jag är alldeles för känslig för att orka med någon som skäller på mig.
Nytt jobb sökes omedelbart!

Skadad polare - stackars Annelie lyckades ramla ner från ett tag och krossade bägge fötterna, jag ska under tiden som hon inte kan röra sig underhålla henne med min tidlösa humor och dumma presenter!

Begravd kanin - Min underbara lilla stackars Hermelin Pelle fick en jättestor böld på bakkroppen och veterinären sa att det inte va mycket mer att göra än att låta honom somna in. Så i Fredags klockan 09,20 somnade han i min famn hos veterinären i Vårgårda. Fruktansvärd, sorgligt, ja det går inte riktigt att beskriva hur jävla jobbigt det är.

Vecka 17 - Nu är det vecka sjutton som gäller, bara 23 kvar, antagligen 25. Imorgon ska jag ringa och beställa ett extra ultraljudstid.