Den enda som mår dåligt av att jag går runt som ett vrak är jag.

Jag är inte sån. Att vara självdestruktiv ligger inte i min natur.

Så nu slutar jag med det.

Han sörjer tydligen inte mig och kommer väl gå vidare snabbare än jag hinner byta lakan.

DRA ÅT HELVETE ANDERS DIN FÖRBANNADE IDIOT!!!


Idiot





Nån smart Sebulon hade säkert sagt att detta är en fas i mitt bearbetande...
Ok bra för då är det nog snart över

Nu ska jag åka ner till polisen och försöka bli av med ett annat gissel

Sönder, isärbruten, sprucken, trasig

Det går bra.

Sålänge det är dag och ljust.

Nu sitter jag här. Och allt kommer som om det är tidsinställt.

Så mycket småsaker påminner mig hela tiden om att detta inte går...jag kan inte skaka av mig honom.

Hade ljusparty idag, fanns en ljushållare som jag har tänkt köpa jättelänge. Yin & Yang. Anders sa en gång att vi va som Yin & Yang så jag kunde inte köpa den. Jag har hållt honom borta hela dagen men så PANG så va han där.

Jag kämpar som en idiot för att få allting att funka med mitt liv, mina känslor, mitt jobb.
Och det funkar hela dan. Jag lallar igenom allt, fixar, donar, trixar.
För jag mår bra, jag gör verkligen det. Då när jag säger det. Men nu mår jag värdelöst och inget kan jag göra.

Den enda som kan göra nåt åt det överuvudtaget har gett upp, ignonerar mig. Orkar inte med mig.

Gud vad jag hoppas att han mår bra.

Att han inte är i närheten av hur jag mår.


Jag vet inte om ni kan förstå men det känns verkligen som om han är död. Jag sörjer någon som aldrig kommer tillbaka. Han är försvunnen.



Jag går och lägger mig nu. Försvinner ett par timmar och vaknar till ljuset och några timmars fristad.


Anders jag hoppas verkligen att du mår bra.
Jag saknar dig.

.....

Ska åka till Arvika med Jenny...tror jag.

Jag är helt ärligt LIVRÄDD.
Men det kommer nog gå bra

......

Jag vet egentligen inte riktigt vad jag ska skriva.

Just nu känner jag mig helt tom.

Imorse va det lite bättre. Igår va jag helt sönder.

Men nu finns jag inte...jag flyter runt och försöker förstå vad som har hänt.
Det känns som att han är död.
Han finns inte längre.

Smärta, tomhet, ensam....

Gud vad jag saknar honom...

Jag kan inte sätta ord på vad jag känner.
Försöker förklara för honom hur jag känner.

Jag gör mig själv till sånt åtlöje, men det är slut. Borta, det finns inte längre.


Jag stänger bloggen ett tag.

Jag är bara ledsen negativ och är inget att ha just nu.











Och alla ni som lever i lyckliga förhållanden, har träffat en ny eller bara är allmänt lyckliga.
Håll det för er själva, jag kan inte ens vara lycklig för mig nu så jag har ingen möjlighet att vara lycklig för eran skull.




Ni i mitt Tupperware team, om ni har problem med mig. Kom till mig och gå inte över huvudet på mig för det ställer bara till problem för alla.
Jag trodde att jag precis som alla andra fick lov att vara mänsklig, bli ledsen och bryta ihop!

Och det va de...

Slut vare...

Men jag kan inte ge mig.

Jag har aldrig tyckt om någon såhär mycket.

Lycka

Vågar jag kalla det lycka`??

Jag har pratat med honom...sen får vi se


Va i Göteborg och lalla lite igår drack lite bärs umgicks med tant C och crue.

Najs najs

Träffade en Christoffer på vagnen..haha göteborg är en kul stad

Hur mår du...

Den ständiga frågan...

Det enda svaret som dyker upp i hjärnan på mig är;
Som jag förtjänar

Men jag vet ju att jag inte förtjänar att han skiter i mig.

Inte konstigt att tjejerna blir som psykfall efter honom ifall han gör såhär emot allihop.

Nu har jag blivit en av dom, ett av psykfallen.

...

jag brukar inte vara sånhär.

Jag skakar av mig känslorna sen är det bra. Men jag kan inte denna gången.

Jag sitter fast.

Jag vill inte, orkar inte.