Vi satt här och drack lite i fredags, jag, M, Johan och Marcus.
Skittrevligt var det men vid halv tolv gick jag och la mig för jag skulle orka upp med kiddosarna morgonen efter.
Klockan halv ett var M snörfull och stog och skrek på Sofia i telefonen. Slänger telefonen till mig som ligger och sover varav jag lägger på för jag fattar ju ingenting och S(M´s ex och E´s mamma) blir asarg och tror att jag har klickat henne!
Hör M säga "Anneli tycker inte om dig heller" VA FAN!!!!
Men så får jag telefonen igen när jag ligger i sängen...vid det här laget har M väckt Molly efter att nästan lagt sig på henne i sängen.
S är asarg och skäller och gapar på mig för att jag har lagt på luren i örat på henne!! ( VA FAN MÄNNISKA DU ÄR JU FÖR HELVETE DUM I HUVUDET JAG SOV!!!!) Förklarar för henne lugnt och sansat att jag sov och inte fattade så mycket när M kastade telefonen i huvudet på mig.
Vet ni vad hon ville mig då??
"Jag vill bara veta nu Anneli, har du lagt dig för att somna eller har du däckat?"
igen
VA FAN MÄNNISKA ÄR DU DUM I HUVUDET MINA BARN VAR JU HEMMA
Jag blir så jävla jävla jävla trött. IDIOT
Jag skiter i vad alla som känner henne och läser detta tycker
Va fan tror folk om mig egentligen??
Iaf nu fortsätter historien. Jag går upp och plockar undan flaskor och slänger chips. M är verkligen SKITFULL och jag orkar inte med honom så jag ber honom lägga sig och sova på soffan.
Då går han till dörren tar på sig jackan och ska TA BILEN OCH ÅKA HEM....ja exakt...ta BILEN.
Jag tog nycklarna ifrån honom och sa att om han nu inte orkar gå hem så får han ta en taxi för bilen ger han fan i.
Men han tänkte alltså ta bilen hem och lämna E hos mig över natten.
Tillslut så la han sig på soffan iaf.
Mitt i natten vaknar E (som hon alltid gör) och är ledsen, ropar på både mamma och pappa men M vaknar inte eftersom han inte är nykter.
Hon kommer in till mig och frågar vart pappa är och jag säger att han ligger på soffan men att hon nog inte får plats där så hon får gärna sova i sängen med mig och mina kids men hon vill till M, fullt förståligt.
Så hon går ut till honom och knör väl ner sig brevid honom och han putter ner henne i golvet!!!
Hon blir ju självklart jätteledsen och skriker och gapar i högan sky. Klättrar upp på hans ben och sätter sig men han vaknar ändå inte.
Då gick jag upp och tröstade E, sparkade liv i M för att få honom med in i E säng och lägga sig där med henne.
Inte mycket sömn för mig natten till lördag alltså.
Klockan nio satte han sig och E i bilen efter att han hade plockat ihop sina kläder och åkte hem...
Rattfylla? Ja
Jag skriver det här för att jag behöver skriva det här...för att jag inte vet vart jag ska ta vägen för att jag är så jävla arg ledsen och besviken.
För att jag inte litar på honom...för att jag inte vet om jag vill vara tillsammans med honom mer.
Hur fan löser jag detta??
