Jag är själv, ensam med en pojk. Snart med två barn....
Ekonomin ska la man inte klaga på men när man är ensamstående är man ju fast. Livet blir helt plötsligt så jävla orättvist.
Jag coh Jimmy satte Albin till livet tillsammans. Men det är JAG som varje kväll sitter fast här så fort barnprgrammen börjar. JAg kan inte bara träffa nån ny bara sådär...kan ju inte slänga Albin åt alla håll för att jag ska ut och dejta och Albin kan ju inte träffa någon första gången jag träffar dom. Då blir det att man träffas här efter att Albin har somnat så sitter man i soffan och hoppas på att han inte vaknar. Man kan inte göra så mycket annat.
Jimmy ligger kvar i sängen med sin flickvän på morgonen och myser, Jimmy sitter och käkar på musses. Jimmy kan dra iväg på festival en vecka....
Jag är inte missnöjd med att ha Albin. Men hur kan det bli så snedvridet?!?
Jag vill inte att Jimmy ska ha Albin mer än vad han har. Men from Torsdag så är det nog så att Albin kommer vara borta lite lite mer än vad han är nu....
Det sjuka är att Jimmy fortfarande gör samma saker som om ha inte hade haft Albin där....
Han myser med sin flickvän på morgonen
Han går til musses på kvällen och äter och han drar iväg och festar!!!!!
Hur kan två människor som skaffar barn ihop vara så JÄVLA olika?
