Nu är den här.
Min alldeles egna Nissan Almera. Ljusblå halvkombi.
Den är himla himla fin.
Dock så sörjer jag ju min förstabil.
Min skrutt, min hundai elantra.
Men men förhoppningsvis kommer den till nån annan tok som kör lika idiot med den som jag har gjort så bilen får ett värdigt slut!
Ute spöregnar det och ljudet på min tv verkar ha lagt av. Alltid ska det vara nån jävla skit.
Tur att jag har en pojkvän som ska ta hit sin gigantiska tv inom en väldigt snar framtid.
Kidsen är inne och leker i sitt rum med grannpojken Max. Max som är en av de goaste killarna jag någonsin stött på, där har du lyckats jävla bra Evelyn.
Jag ska väl sitta här och tråka nån timma sen kommer Evelyn över och ska hålla en öga på barnen medans jag kör ner grannkillen till jobbet.
Annars hade stackarn fått gå och det känns inte riktigt rätt alls.
Imorgon blir det Happy Mil ifall det inte regnar...