2010-09-29

Att omplacera sina egna djur

Att omplacera andras djur är en sak.
Men att själv behöva inse och förstå när det är dags att ge upp ett djur är otroligt svårt. Att behöva släppa ett djur man har haft sen han va liten bebis. En katt som alltid vart där när livet kanske vart lite mer ensamt än vad man räknade med att det skulle bli.
Sex år har Bosse bott hos mig, sovit brevid mig. Vart en riktigt jobbig katt emellanåt men alltid varit trofast, otroligt kelsjuk och en jävligt bra vän.

Nu har vi flyttat. Och min sambo klarar inte av att katterna är inomhus så dom har fått flytta ut och har otaliga ställen att söka skydd och värme på. Men klart det har vart skitjobbigt att inte kunna ha en katt i sängen när man ska sova. Albin som aldrig vart utan katter inne, knappt sovit en natt i sitt liv utan en katt vid sin sida.
Så det har tagit hårt på oss allihopa men antagligen värst på Bosse.
Som redan efter en vecka här visade klart och tydligt att han inte alls gillade den här uppgörelsen och försvann.
Två veckor senare fick jag ett samtal att han befann sig på våran gamla adress på stockslycke nästan två mil bort. Jag hämtade hem en jättetunn och väldigt gosig katt som väl hemma blev väldigt ompysslad.
Han va inte hemma länge innan han stack igen och det tog honom två veckor även den gången innan han va framme på stockslycke och jag fick hämtat hem honom.
Då bestämde jag att händer det igen så är det väl dags att göra något åt det för jag hade inte tänkt ta att han fryser ihjäl på en resa härifrån.
Men så när jag hämtade hem honom sista gången så fanns det två små kattflickor här hemma som han genast tog under sina vingar och har skyddat emot hundarna, flygande påsar och allt ont det funnits i världen med all kraft han haft, och han har hållt sig hemma hela sommarn, nästan fyra månader har han suttit på trappan varje morgon. Gått efter när man hämtat ägg och spankulerat runt med barnen.
Men nu har det hänt nåt, jag vet inte vad. Han lessnade väl och jag upptäckte för några dagar sen att han va borta och idag anlände han till stockslycke.
Så nu har han flyttat till min mamma i gräfsnäs.
Min bäste pissemao har flyttat och jag är bitter, förbannad och så ini helvete jätteledsen.
Det spelar ingen roll att han bor hos min mamma, att jag kan hälsa på honom när jag vill för han är borta, han är inte min längre och han fattas.