Överskriften bara blev nåt...någon som kanske inte finns längre-..
Äsch fan va jag babblar
Idag har jag och kiddosarna vart på kalas för Mira och Jonas. Vi fick korv med bröd, glass och kladdis WOHOOO damn gott
Jag måste bara reda ut en sak...
Jag har svårt för att knipa käft. Eller ja ni förstår. Som med Alva, ja ser ju henne som min lilla tjej precis som hon är Mias och säger därför också till henne om hon gör något fel.
Jag ljuger om jag säger att ser alla andra ungar som mina men jag säger till barn om jag tycker att dom gör nåt fel. Jag försöker se allt hela tiden, kan man förhindra att ett barn klämmer ett annat barns fingrar i en dörr, ska man inte säga till då?
Om ett barn ligge på min bebis, har inte jag rätt att flytta bort barnet då?? (Fast Jonas va sjukt söt när han låg på molly ;-) )
Alltså ingen som sa nåt idag men min mamma säger alltid till mig att jag ska hålla käften, lära mig att bita mig i tungan istället.
Men grejjen är ju att om jag skulle missa att Albin eller Molly beter sig illa, eller bara råkar göra något utan att tänka sig för så hoppas jag för allt i världen att någon säger till honom.
Jag hoppas att alla mina vänner förstår att jag inte gör såhär för att vara elak eller försöka sätta mig över vad ni säger (eller inte säger) till era barn.
Men om mina kids kommer ivägen för era barns framfört...då kommer jag inte sitta och vara tyst utan jag kommer öppna munnen och säga till dom!
