2011-12-30

Mammiga Molly

Molly har sedan vi flyttade in till Texas utvecklat en mammighet som inte är av denna värld.

När hon slutade vara hos F. och bara var hemma hos mig blev hon ännu värre. Hon vet precis vad hon ska göra för att få mig ner på knä och ta henne i min famn och lova henne sömn i mina armar, godis i soffan och massa mammamys.

Självklart blir hon mycket medveten om sin..."ensamhet" när Wilma åker till sin far och Albin åker åt andra hållet till sin.

Då är det ju jag och hon kvar.


Jag har ett kort på facebook, ett kort som hon frågat om ett par gånger. Där det sitter en man i våran soffa med henne i famnen. Ett kort som jag länge förbannat mig för att jag sparat. Men i söndags såg hon det igen, i sitt bebisalbum.

Och jag kände att timmen var slagen för min plutt att få veta sanningen. Så hur berättar man för sin fyraåring att hon har en pappa hon inte känner och som hon faktiskt inte kan träffa. En storebror som hon en gång känt men nu inte ens minns.

En faster som älskar oss, en faster som hon är döpt efter och under ganska lång tid var hennes mammas allra bästa vän i hela världen.

En liten kusin som hon aldrig träffat.


Jo man berättar rakt upp och ner, utan att linda in det, utan att hitta på utan man säger sanningen!


Min Molly, är en fantastiskt liten varelse.

Hon log, hoppade i sängen och blev helt lyrisk över avslöjandet och berättar nu stolt för alla sin vill höra på om sin storebror och sin nya kusin.

Hon var inte speciellt brydd över det att hon inte kunde träffa sin pappa utan mer nyfiken på bebisen och sin storebrorsa....


Så det är dags för mig, att fanemej ta tag i saker och ting, sluta vara en asocial mupp och orka.

Molly behöver sin familj!

2011-12-29

Förlorade...

Livet ändrar sig ibland väldigt fort.
Ibland så fort att man inte hinner reagera, man upptäcker att mardrömmarna kommer tillbaka och då först vaknar man till och stannar upp för att reflektera över vad som hänt dom senaste månaderna.

Vi har bott, i lådor. Fel...vi bor i lådor.
Ett relation tog slut. Ett barn fick separerade föräldrar.
Djuren är borta. Och vi står utan att ha ett hem som är vårat.
Vi bor tillfälligt hos min syster men nu flyttar jag mig och barnen inom en snar framtid till en lägenhet där jag kan stänga dörren om mig, men vi är fortfarande inneboende. Och min älskade syster får sin tid att rå om sin själv och sin pojkvän.
Varannan vecka är jag utan dom där tre som gör att jag orkar ställa mig upp på morgonen ett par nätter.
Att vakna upp och inse att allt inte är så bra som man trodde är nog det värsta. Att man inte hanterar situationen som bostadslös så bra som man trodde, att jag inte riktigt vet vad jag ska göra för att reda på situationen är nog ändå lite värre. Detta fungerar inte riktigt för mig, att inte kunna lösa situationen.

Mina katter, som så många gånger hållt mig uppe finns inte kvar. Albin har bytt skola för att byta igen.

Jag har varit så underlig och jag har betett mig så konstigt dom senaste åren. Framförallt emot mig själv och mina barn men även emot mina djur.
Jag valde bort allt som va viktigt för något som i slutändan inte var bra för någon inblandad.

Älta är för tillfället min favoritsyssla....so live with it!