Katten har börjat rivas, på ett sätt som inte är normalt han är ju ingen kattunge längre. Har rivsår på armarna men han kommer ändå efter när jag gå och lägger mig.
Molly ligger redan i sängen, varför vet jag inte.
Hon ligger på vänster sida och jag närmast fönstret. Ligger med ansiktet emot henne när jag känner att någon kryper upp i sängen från golvet. Känner en kropp tryckas emot min, ingen kropp jag känner igen, ingen borde vara här.
en röst väser i mitt öra "Nu du nu är det dags"
Jag känner att han pressar sig emot mig, att han är upphetsad av vad som ska hända.
"Snälla låt henne somna in, låt henne inte se detta" Jag vänder mig halvt om men ser bara att ansiktet tilhör någon som är äldre, ser en halvöppen flåsande mun och att det fattas tänder.
Han verkar nöja sig med svaret för han lägger sig ner och börjar smeka sig själv.
I nästa sekund är Molly och mannen borta, jag vet att hon ligger i sin säng men inte om jag lagt henne där. Han har aldrig funnits.
Jag är vaken. Jag känner att mardrömmarna börjar ta tag i mig men att jag ännu har ett öga öppet, medans jag fortfarande är vaken så börjar jag kämpa för att hålla det andra öppet, sätter mig snabbt upp på sängkanten och ställer mig upp försöker dra upp det andra ögat för att inte somna, inte försvinna. Börjar riva mig på armen för att smärtan ska göra att jag vaknar till!
Jag känner att det andra ögat börjar falla ihop och jag blir livrädd tittar ner på min arm som har börjat blöda och när jag tittar upp står det en man framför mig. En naken man med ena benet på sängkanten, som för att visa vad som komma skall.
Inser att jag sover och skriker för att få mig själv att vakna. Den enda tanken i mitt huvud är att komma ur drömmen.
Vänder mig om och ser att jag ligger i sängen, på sidan med ansiktet emot fönstret precis som när jag somnade på riktigt.
Får panik och skriker igen.
Vaknar i sängen, på samma sätt som jag somnade med mobilen i handen. Inser att det har hänt igen. Vågar inte somna om, livlinan är brusten.
Hämtar barnen, sätter på datorn och skriver ner alltihop medans jag minns det.
Nu kan det aldrig hända på riktigt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)