Livet ändrar sig ibland väldigt fort.
Ibland så fort att man inte hinner reagera, man upptäcker att mardrömmarna kommer tillbaka och då först vaknar man till och stannar upp för att reflektera över vad som hänt dom senaste månaderna.
Vi har bott, i lådor. Fel...vi bor i lådor.
Ett relation tog slut. Ett barn fick separerade föräldrar.
Djuren är borta. Och vi står utan att ha ett hem som är vårat.
Vi bor tillfälligt hos min syster men nu flyttar jag mig och barnen inom en snar framtid till en lägenhet där jag kan stänga dörren om mig, men vi är fortfarande inneboende. Och min älskade syster får sin tid att rå om sin själv och sin pojkvän.
Varannan vecka är jag utan dom där tre som gör att jag orkar ställa mig upp på morgonen ett par nätter.
Att vakna upp och inse att allt inte är så bra som man trodde är nog det värsta. Att man inte hanterar situationen som bostadslös så bra som man trodde, att jag inte riktigt vet vad jag ska göra för att reda på situationen är nog ändå lite värre. Detta fungerar inte riktigt för mig, att inte kunna lösa situationen.
Mina katter, som så många gånger hållt mig uppe finns inte kvar. Albin har bytt skola för att byta igen.
Jag har varit så underlig och jag har betett mig så konstigt dom senaste åren. Framförallt emot mig själv och mina barn men även emot mina djur.
Jag valde bort allt som va viktigt för något som i slutändan inte var bra för någon inblandad.
Älta är för tillfället min favoritsyssla....so live with it!
