Sönder, isärbruten, sprucken, trasig

Det går bra.

Sålänge det är dag och ljust.

Nu sitter jag här. Och allt kommer som om det är tidsinställt.

Så mycket småsaker påminner mig hela tiden om att detta inte går...jag kan inte skaka av mig honom.

Hade ljusparty idag, fanns en ljushållare som jag har tänkt köpa jättelänge. Yin & Yang. Anders sa en gång att vi va som Yin & Yang så jag kunde inte köpa den. Jag har hållt honom borta hela dagen men så PANG så va han där.

Jag kämpar som en idiot för att få allting att funka med mitt liv, mina känslor, mitt jobb.
Och det funkar hela dan. Jag lallar igenom allt, fixar, donar, trixar.
För jag mår bra, jag gör verkligen det. Då när jag säger det. Men nu mår jag värdelöst och inget kan jag göra.

Den enda som kan göra nåt åt det överuvudtaget har gett upp, ignonerar mig. Orkar inte med mig.

Gud vad jag hoppas att han mår bra.

Att han inte är i närheten av hur jag mår.


Jag vet inte om ni kan förstå men det känns verkligen som om han är död. Jag sörjer någon som aldrig kommer tillbaka. Han är försvunnen.



Jag går och lägger mig nu. Försvinner ett par timmar och vaknar till ljuset och några timmars fristad.


Anders jag hoppas verkligen att du mår bra.
Jag saknar dig.

.....

Ska åka till Arvika med Jenny...tror jag.

Jag är helt ärligt LIVRÄDD.
Men det kommer nog gå bra