2013-01-08

Jag önskar att jag var en utav dom...

En utav dom fina tjejerna man ser på stan.
En utav dom lyckliga tjejerna som får lyckliga killar, en utav tjejerna utan skulder, utan problem, utan diagnoser och ångest.
Jag önskar att jag hittade någon av dom männen som vill ha mig, mina barn.
Jag önskar att jag hittar någon som inte är rädd för mig, rädd för mig liv.

Jag önskar att jag kunde ta mina barn och flytta härifrån.
Byta namn, bli någon annan.
Bli någon som man vill leva sitt liv med och inte bara dela säng med.


Jag önskar mig bort härifrån.

2012-04-17

Atarax
Jag blir lugn för stunden men hela dagen efter ajg har tagit en tablett är förstörd.
Hela kroppen pirrar och jag har svårt att ta mig upp ur sängen.
Ögonen faller igen hela tiden och jag duger verkligen inte till någonting alls.

Inga mer atarax!

2012-04-03

Att erkänna sina misstag

Att sitta ensam.
Är inte ultimat.
Att tre barn får magsjuka inom loppet av två dagar med 48 timmar som följd att vara inlåst.
Jag har inte träffat någon annan vuxen än min mamma sen i söndags eftermiddag, en vågad jävel trotsade magsjukan.
Jag blir galen av att vara ensam.
På Torsdag/Fredag åker barnen och är borta till söndag/måndag.
Jag ska spendera dagarna med att pimpla vin, ligga i min säng och läsa böcker och bara umgås med människor jag tycker om.
Och om det inte funkar ska jag knapra atarax och stänga in mig!

Att inte lära sig av sina misstag.

Det räcker egentligen så.

2012-02-19

Att vakna och känna en sån längtan efter en speciell person att orden inte riktigt räcker till borde vara underbart.

För två månader hade jag skickat iväg ett sms och förklarat precis vad jag kände.
Nu vet jag att det inte är äkta, att min hjärna bara spelar mig ett spratt. Den här känslan kommer vara borta innan denna helgen är över, det är jag till 99% säker på.
Men jag får väl tills den försvinner njuta av känslan, det är bara så tråkigt att behöva göra det själv.

2012-02-12

Imorgon är dagen då det händer

Dom kommer hem!
Mina underbara små kommer återigen finnas i min närhet och som jag saknat dom.
Imorgon blir det bio med underbara -07 sen ska vi hem och baka tårta.
Nu är det sportlov och på måndag fyller mitt troll år och jag ska spendera hela veckan med att bara njuta av mina underbara barn.
Göteborg och promenera, universeum, bada i simhallen, kolla film, baka.

Resten av er har jag faktiskt ingen tid för, och det gäller er allihop!

2012-02-11

When it pops...

Att sitta i en bubbla.
Där alla känslor och alla tankar är tillåtna att fara åt alla håll.
Känslan att vilja karva ur det onda blir så stark att det är det enda som kroppen fylls upp utav.

"Du måste träna på att vara ensam"
"Det kommer bli riktigt jobbigt men det är bara i ditt huvud"


När det enda jag ser är ensamhet, och att ensamheten aldrig kommer försvinna.
När kroppen sitter ihopkurad och bara skriker efter sällskap...vilket sällskap som helst men det inte kommer.
För ensamhet är något jag ska träna på att uppskatta...
Varför ska man vara ensam, vem uppskattar att vara ensam.
Hur övertygar man kroppen, sinnet om att det inte är ett bestående tillstånd...

2012-02-10

Jag älskar, jag älskar inte, jag älskar

Ibland vill jag inget annat än att ha dig nära, kura in mig i din värme. Få somna till dina andetag, vara trygg i dina armar.
Få viska i ditt öra innan jag somnar att jag behöver dig, vill aldrig vara utan dig...älskar dig.
Kunna sträcka ut min hand i mörkret och känna att du är där, få vakna med din kropp tätt intill min. Jag vill planera våran framtid, få drömma om att alltid vara med dig. Att du aldrig ska försvinna, jag vill inte att du ska åka ifrån mig, någonsin.
Snälla håll alltid min hand.
Älska mig, vårda mig, smek min kind...för evigt.

Ibland vill jag inte se dig, allt du gör irriterar mig. Allt du säger är ett personligt påhopp.
Att låta dig ta i mig utan att hela min kropp gör uppror går inte. Ångesten kryper i mitt bröst bara du närmar dig. Jag hatar dig!
Jag vill inte att du ska finnas nära mig över huvudtaget. Jag kan inte tänka mig ett liv med dig, det finns inget värre än du och dina ideer.


Hela min kropp gör ont. Från fötterna upp i huvudet. Bröstet knyter sig och luften blir knappt till andetag. Händerna vill inte skriva, jag river mitt hår och bara skriker.
Få det att sluta, vart kommer det ifrån, när började det?
Låt mig vara. Jag vill inte...jag vill inte...



Jag hatar er!