Albin och Molly är dom som håller mig där jag borde vara. Dom som ger mig skratten.
Gud va jag älskar dom

23:12

Det står klockan på.
Det är tiden när jag spricker. Tiden när han kommer tillbaka. Hoppar in i mitt huvud och rotar runt bland all skit därinne.

Jag är så jävla patetisk. Han är inte intresserad. Han är precis som vanligt.

Hans polare behöver inte ens fråga hur han mår för han bryr sig inte.

Visst han har tappat känslorna och gett upp men det kunde vart vem som helst. Att det va jag spelar ingen som helst roll.



Jag har verkligen mått bra idag.
Allt va som innan. Jag önskar verkligen att han aldrig hade kommit i min väg. Han har inget gett mig något annat än tårar och mörka minnen.


Om du nu mot all förmodan läser min blogg så kan du väl flytta härifrån som du tänkte från början. FÖRSVINN
JAG HATAR DIG

Kärleken kommer kärleken går, ingen kan tyda dess lagar.

Med dig vill jag följa i vinter och vår och all min levnadsdagar.
Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och jag lämnar det aldrig åter.
Min lycka är din, din lycka är min och gråten är min när du gråter.

Den enda som mår dåligt av att jag går runt som ett vrak är jag.

Jag är inte sån. Att vara självdestruktiv ligger inte i min natur.

Så nu slutar jag med det.

Han sörjer tydligen inte mig och kommer väl gå vidare snabbare än jag hinner byta lakan.

DRA ÅT HELVETE ANDERS DIN FÖRBANNADE IDIOT!!!


Idiot





Nån smart Sebulon hade säkert sagt att detta är en fas i mitt bearbetande...
Ok bra för då är det nog snart över

Nu ska jag åka ner till polisen och försöka bli av med ett annat gissel