Det står klockan på.
Det är tiden när jag spricker. Tiden när han kommer tillbaka. Hoppar in i mitt huvud och rotar runt bland all skit därinne.
Jag är så jävla patetisk. Han är inte intresserad. Han är precis som vanligt.
Hans polare behöver inte ens fråga hur han mår för han bryr sig inte.
Visst han har tappat känslorna och gett upp men det kunde vart vem som helst. Att det va jag spelar ingen som helst roll.
Jag har verkligen mått bra idag.
Allt va som innan. Jag önskar verkligen att han aldrig hade kommit i min väg. Han har inget gett mig något annat än tårar och mörka minnen.
Om du nu mot all förmodan läser min blogg så kan du väl flytta härifrån som du tänkte från början. FÖRSVINN
JAG HATAR DIG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar