Träkojjebygge

Riktiga mammor bygger träkojjor...om deras barn vill det!

Dagen har spenderats hos Katta och hennes underbara knodds Alicia och Wilma. Jävligt schysst dag tackar tackar...
Asgod mat, massa te och otroligt mycket snack, underbart.

Va med fina Sarah en stund sen...och du klarade det gumman, vi klarade det! För du är inte ensammen.

Kom hem och tog tag i verkligeheten.
Fick lagat min kattplanka som igår gick i två delar, men riktiga kvinns reder sig själva! Lite spik, längre småplank och en hammare så fixar sig allt. Så nu kan katterna fortsätta ta in sina äckliga as till ödlor.

Albin va ledsen...kände att han kom utanför när dom andra killarna lekte. Antar att det inte bara är tjejer som har svårt att leka tre. Sen lyckades han ramla med cykeln, fastnade och kompisarna hörde honom inte. Jag sprang snabbt som vinden och fick loss honom. Efter det ville han vara med mig. Tyvärr så va de andra pojkarna nog rätt upptagna av varandra också, men va gör man, pojkarna är underbara men va helt uppe i sitt eget och tänkte väl inte på att dom sprang ifrån Albin och att han blev ledsen.
Vi får jobba på det där så att alla tre kan leka tillsammans utan att bli ledsna helt enkelt :-)
Så när vi hade vattnat potatisplantorna gick vi upp till kojjan med fullproppad verktygsväska och skulle bygga lite så den blir klar och användbar nån gång.
Han letade plankor, Molly käkade kex och jag sågade och skruvade fast plankorna. Dock va batteriet i skruvdragaren slut så jag fick inte fast alla plankorna. Får fortsätta på onsdag när Albin kommer hem igen.
Måste varna Caroline bara så barnen inte går dit och ramlar ner för att jag inte har skruvat fast bräderna.

Sen har jag även lyckats bränna sönder mina fingrar och satt spöken i huvudet på älskade Mica.

Mardömmen...

Somnade på soffan igår..
Vaknade med datorn i knät fullt påklädd av att musiken tog slut...
Gick in och la mig i min säng brevid Albin och somnade snabbt om...
Vaknar nån timma senare igen av ett ljud..någon som låser upp dörren
Min första tanke var..nu är det dags, det är nu vi dödar eller dödas...
Hör Albins ynkliga stämma lång bort någonstans och slänger mig upp ur sängen, jag måste rädda mitt barn!
Ute i hallen står ytterdörren vidöppen...
I mörkret utanför står en darrande Albin som kallar på mamma...
Lyfter i panik upp honom, kastar igen dörren, låser och faller ihop med honom i knät på golvet...

Albin börjar blöda näsblod och är livrädd.
Men inte rädd för mitt monster, han skakade av oro, förtvivlan och uppgivenhet. Han trodde att mamma var borta, för alltid. Att han aldrig skulle få se mig igen.

Torkar av honom och lägger mig med honom i famnen i sängen, klappar honom över huvudet tills det att han somnar..

Mitt liv, mina barn, mitt allt...präglas av det som händer idag.
Men detta är avslutet.
Nu är det över och våra liv börjar om.
Mitt, barnens och Alex liv får en ny start idag.
Ta vara på det!