...det som aldrig hänt...
Det som jag hoppades att jag skulle slippa
Det som min älskade son räddade mig ur
Skulle lämna barnen på sommardagiset.
Molly va trött såklart klockan va bara halv sju och hon hade inte ätit så bra på frukosten.
Vi kom dit vid tio i sju och jag va lite stressad.
Albin började ta på sig tofflorna och jag släppte ner Molly för att hon skulle gå in men hon ville inte.
Jag lyfte upp henne gav henne en puss och lämnade henne till fröken.
Då börjar hon gråta...
Min lilla snutta har aldrig gråtit när jag har lämnat henne på dagis...
Inte ens under inskolningstiden.
Men nu va hon helt ifrån sig, nästintill tröstlös.
Jag vaggade pussade och gav henne så mycket kärlek jag bara kunde.
Hon hade sin regnbågsfilt och sitt lamm i famnen och lugnade sig efter ett par minuter.
Då sträcker hon armarna emot Albin som precis ställt sig upp från golvet.
Han kommer fram, tar henne i sin famn och går iväg med henne och hon är lugn.
Hon hulkar fram ett hej då.
Och Albin säger innan jag går
"Mamma du behöver inte vara rädd, jag skyddar alltid min lillasyster från allt dumt"
Mina älskade barn, jag kommer tills den dagen jag lämnar denna jord skydda er!
Jag kommer slå, sparka, skrika och bita ifall någon sårar er.
Jag kommer sitta uppe och vänta nätterna igenom.
Jag kommer förstå er, älska er och ta hand om er när ni kommer hem och är alldeles för fulla.
Jag kommer acceptera i stort sett alla sorts vänner ni skaffar.
Jag kommer stötta er i alla beslut ni tar.
Jag kommer hjälpa er med allt ni ber mig om.
Jag älskar er av hela mitt hjärta och min själ är er!
Det som jag hoppades att jag skulle slippa
Det som min älskade son räddade mig ur
Skulle lämna barnen på sommardagiset.
Molly va trött såklart klockan va bara halv sju och hon hade inte ätit så bra på frukosten.
Vi kom dit vid tio i sju och jag va lite stressad.
Albin började ta på sig tofflorna och jag släppte ner Molly för att hon skulle gå in men hon ville inte.
Jag lyfte upp henne gav henne en puss och lämnade henne till fröken.
Då börjar hon gråta...
Min lilla snutta har aldrig gråtit när jag har lämnat henne på dagis...
Inte ens under inskolningstiden.
Men nu va hon helt ifrån sig, nästintill tröstlös.
Jag vaggade pussade och gav henne så mycket kärlek jag bara kunde.
Hon hade sin regnbågsfilt och sitt lamm i famnen och lugnade sig efter ett par minuter.
Då sträcker hon armarna emot Albin som precis ställt sig upp från golvet.
Han kommer fram, tar henne i sin famn och går iväg med henne och hon är lugn.
Hon hulkar fram ett hej då.
Och Albin säger innan jag går
"Mamma du behöver inte vara rädd, jag skyddar alltid min lillasyster från allt dumt"
Mina älskade barn, jag kommer tills den dagen jag lämnar denna jord skydda er!
Jag kommer slå, sparka, skrika och bita ifall någon sårar er.
Jag kommer sitta uppe och vänta nätterna igenom.
Jag kommer förstå er, älska er och ta hand om er när ni kommer hem och är alldeles för fulla.
Jag kommer acceptera i stort sett alla sorts vänner ni skaffar.
Jag kommer stötta er i alla beslut ni tar.
Jag kommer hjälpa er med allt ni ber mig om.
Jag älskar er av hela mitt hjärta och min själ är er!