Jag är så trött...så jävla trött på allt.
På att vara kär och att det aldrig får gå över...att älska och inte få den man vill ha. Har hört att kognetiv terapi skulle kunna fixa till det där...får ringa till Vårdcentralen och kolla med dom för detta är riktigt tröttsamt.
Han va här i Fredags, jag ringde honom och sa till honom att han faktiskt kunde komma hit med ett påskägg till Albin. Han va la här till tio eller nåt. Det gör ont att se honom, ont att älska honom, så ont att veta att han går vidare till E. när han har vart här. Han är ju så go men vad hjälper det. Det är ju inte mig han vill leva med, fast vill han leva med henne då? Hade han hållt på så då? Shit samma det går över, bara att leva med så fixar livet sig självt.
Det är 94 dagar kvar tills bebisen kommer, riktigt skumt, läskigt, omtumlande. Jag har ju Albin men kan jag älska någon så som jag älskar honom. Kan jag dela upp mig och min tid på två? Kommer Albin klara av att ta bebisen och inte bli alldeles för svartsjuk? Tusen frågor och inga svar. Fick godkänd Havandeskap från och med den femtonde Maj men med 70:- om dagen?!? Hur i H**VETE är det möjligt jag bor väl för helvete inte i Bosnien?
Jag har överklagat så vi får väl se om jag får upp den lite helt 400:- om dagen mer men det är la helt kört. Så nu får jag jobba tills första Juli, det går väl men jobbigt att behöva slänga runt Albin varannan helg för då måste jag ju jobba...*Suck*
Nä dags å slänga Albin i säng be well...fuck of