.:Jag gick sönder i tusen bitar men hans leende lagade mig:.

Molly är sjuk..min sex veckors bebis är sjuk. Helt osannolikt man skulle behöva införa någon sorts lag emot att så små barn ska kunna bli sjuka. I Fredags va hon smått passiv och sov i stort sett hela dagen. Gött tänkte jag va lugn och fin hon är kanske fått in lite bra rutiner och hon har en sovperiod.
På Lördag morgon så va hon ännu slöare jag fick väcka henne
fram mot tio tiden.
Fick efter mycket om och men tag i barnmottagningen i Borås och dom sa att vi nog ksulle ta på oss och åka så snart som möjligt. Jag fick ett totalbryt!!
Ringde Jimmy och bara skrek i telefonen "Jag kommer och lämnar Albin Molly är sjuk". Han blev lite rädd som jag va och hade inte hört ett smack av vad jag sa.

Åkte bort till Emmelie och lämnade Albin till Jimmy.
Mikael och Jannica körde oss till Borås, dom satte sig och fika för det skulle la inte ta så lång tid.

Två timmar fick jag vänta på läkarn och Molly bara sov. Åt ingenting. Så kommer det ett Danskt stolpskott och jag fattade absolut ingenting av vad han sa. Men han ville lägga in oss över natten iaf för att hon hade feber.
Sen kom det en förbannad jävla skit kärring och stack Molly i huvudet. Det skriket som kom ur hennes mun var endast smärta, jag har aldrig hört henne gråta så. Och kärringen säger med ett leende på läpparna "ja men gråt du tjejen då kommer det mer blod"
AHHHHHHHHHHHHHHHHHHH MÖRDA!!!!
Upp på avdeleningen kom vi iaf.


Albin fick stanna hos Jimmy över natten. (Kan ju tillägga att Albin va överlycklig)

Dom tog urinprov på henne men inga av proverna visade något alls. (Bra eller dåligt vet jag inte riktigt)
Hon fick alvedon till natten för då hade hon nästan 39 graders feber. Natten va snurrig, hon vaknade och åt lite, nattpersonalen kom in och väckte oss för hon skulle äta lite mer. Morgonen kom och mer tester togs. Dom visade inget och vid två va hon feber fri och vi fick åka hem, bara sådär....


Nu vaknade hon ur sin dvala....får writa ner resten sen...


____________________

20:01

Iaf, på kvällen fick hob feber igen och jag gav henne alvedon. Febern va borta i går morse och har inte kommit tillbaka men nu är hon helt rödflammig hela hon istället. Är det inte borta imorgon så blir det en trip till barnmottagningen...

Och då till min andra planerade sjukling. Albin va på sjukhuset här i ALingsås igår för ett litet ingrepp på sin käraste ägodel. Han va så otroligt duktig. Inte ett gnälll. Han fick lugnande saft, dom stack honom utan att han sa ett knyst.

När dom skulle söva honom så va jag med inne i rummet. Och jag troode han dog jag va stensäker på att min älskade lilla pojke dog. för det första för att han bara gled iväg av saften han fick innan. Men Dessto mer av att han (omedvetet) kämpade emot narkosen med hela sin lilla kropp. Han sparkade och tryckte med benen, tre stycken va dom som höll ner honom. Och jag grät gud min kropp bara skakade. Helst av allt så ville jag bara lyfta upp mitt lilla knytt och ta med honom hem.

Även fast narkosläkaren varnade mig innan så va jag helt knäckt, mitt hjärta brast när jag lämnade honom på bordet.

Tack gode gud att Maria va med för annars hade jag lagt mig i en hög på golvet och bara skrikit.

Jag pratade med dom på operations avdelningen så jimmy skulle få vara med på uppvaket så han kom lagom tills att narkosläkaren kom och berättade att Albin va jättesvårstucken så dom hade fått sätta nålen i foten på honom. Sen tog det ytterligare en halv timma så va det klart och vi fick gå in.

Klockan kvart över ett öppnade han ögonen, satte sig upp och sa "Hej Pappa!" med ett stort leende sen va det isglassätande och hemgång.

Gud va jag älskar den pojken!