När det blir mörkt blir jag idiot.
Jag stod och la i all tvätten som inte blev tvättad idag i tvättkorgen. Och jag kan svära på att jag hörde Alexander innifrån mitt sovrum säga "Hej Anneli"
Klar som fan att han inte var där inne men jag börjar nog tappa greppet. Han har verkligen kommit åt mig. Jag är livrädd, konstant 24-7, och jag kan inte göra nåt åt det.
Mitt huvud spelar spratt med mig, men varför borde inte mitt huvud vara starkt nog att klara av en sån här skitgrej??
Jag kanska kan ringa advokaten och säga att jag nog behöver prata med någon, det borde hon kunna dona.
Tänk om jag blir galen på riktigt...paranoid och rädd för allt. Jag är inte rädd för nåt i vanliga fall..
Bara grodor och mörker
Oktober känns väldigt väldigt långt bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar