Det jobbigaste momentet på hela dagen!

Släppa ut katterna på kvällen.

När Bosse börjar skrapa på dörren när det är mörkt ute så fryser jag till is.

Jag vill inte behöva ta mig ut i trappuppgången, där nån lampa alltid är sönder, spelar ingen roll hur ofta jag byter den.

Där det finns en dörr upp till vinden, alltid låst men ändå.

Det finns en balkongdörr, som alltid är stängd men ändå.

Jag har grannar som alltid släcker på undervåningen.

Utanför glasporten är det kolsvart.

Jag går inte utanför min dörr när det är mörkt om jag inte har någon här eller i telefonen.

Jag går sakta ner, livrädd att det ska stå någon utanför och rycka upp dörren när jag öppnar den för att släppa ut dom.

När jag har öppnat den och dom har smitit ut rusar jag upp med kliv som inte är av denna värld. Springer in i min lägenhet och slänger igen dörren och låser den.

JAG HATAR ATT JAG ÄR SÅ RÄDD!