2009-01-20

Mina älskade barn.

En liten flicka springer runt sin mamma och säger;

- Mamma, gissa vad, gissa vad!

Mamman blir lätt irriterad och säger;
¨
-Nej, jag orkar inte gissa, gå in på ditt rum.

Det blir tyst en stund och flickan säger; -okej.

Hon går in på sitt rum, men kommer ut en timma senare och säger;

-Mamma, gissa vad, gissa vad!

Mamman blir mer irriterad och säger;
-Nej, jag vill inte gissa. Gå ut och lek.

"Visst" säger flickan med besviken röst.

Hon går ut och leker på gatan. Hon hoppar hopprep och hennes mörk bruna glänsande hår leker i vinden. Men flickan varken hör eller ser bilen som kommer körande.
Hon blir påkörd med bara ett brak.

Mamman kommer ut och får se sin lilla flicka full av blod. Flickan säger;

-Mamma gissa vad, gissa vad!

Mamman ser på henne med tårar i ögonen och säger;

-Nej, jag kan inte gissa vad.

Flickan tar sitt sista andetag och säger;
-Jag älskar dig, mamma




Gud vad tänkvärt!

Jag orkar inte alltid med mina barn men det är sånna här saker man behöver för att få upp sina ögon och uppskatta ens barns varje ord, varje steg. Alla deras utbrott, alla deras rop på uppmärksamhet.



Albin och Molly jag älskar er och kommer göra allt för er!


2 kommentarer:

Jane sa...

Kärlek....

Det gjorde extra ont i mammahjärtat att läsa den dikten.
Den är ju helt sann.
Hur ofta "har man inte tid" när man egentligen bara behöver ge dom uppmärksamheten i en stackars minut för att de ska bli nöjda.


Kram kram

Katja sa...

Söta barn du har och fin blogg ;)
Men.. ska läsa igenom mer.. men tänkte diskogena kotor.. typ.. läkaren pratade om det. Han var DANSK, förstod inget.. vill du förklara? ;) Om och när du hinner?
Ja, men det är en hel del motgångar nu.. tufft, men som du säger.. efter regnet kommer solen..
Sen ett bra ordspråk; det är inte hur man har det, utan hur man tar det ;)
Kram Kram!! Å TACK =)