När mörkret faller...behöver inte vara mörker för den delen.
När sovdags närmar sig kör vi på.
Då blir hon tokig.
Kan skrika i timtal om det vill sig riktigt illa.
Jag har testat att:
- Vagga
- Ge välling
- Ta över till min säng
- Ta över till Albins säng
- Klappa
- Sjunga
- Gunga sängen
- Småskaka sängen
- Variant av femminuters metoden
- Gå in och prata med henne
Kan ha missat nåt men jag har iaf testat det mesta jag kommit på. Men tror ni att det funkar för lille mammsen?
Nej nej läggs hon ner så blir hon hysterisk, hyschar man henne så ska man vara glad att blickar inte kan döda. Välling tycker hon inte om längre utan den häller hon glatt ut i sängen eller ställer demonstrativt undan. Läggs hon i min eller Albins säng så vaknar hon senast ett och skriker sig hysterisk då istället för vid åtta tiden. Sjunga vill hon absolut inte höra talas om. Så jag har slitit mitt hår, gråtit, gapat, gått undan och helt enkelt kapitulerat ibland.
Men för kära mammsen och käre Tobias är inte detta skrikande lilla köttstycke ett mysterium. Dom går in, lägger henne ner, stoppar om henne...inte ett ljud!!!!!!!!!!!!
Hon är knäpp tyst och somnar.
Vad har dom som inte jag har?!?
Mamma säger att hon kör med mig...kan det vara så månntro
2 kommentarer:
Hon kör med dig, hon vet hur du funkar kanske?
Barn är smarta.
Alva kör som tusan med sin pappa när hon är där och här är hon lugn som gatan. Barn är verkligen helt underbara och konstiga. De kör sitt egna race och som förälder är det nog bara att gilla läget och försöka att inte ge upp.
Kram
"Var har dom som inte jag har?"
Gummiklubba?
Whiskey på nappen?
Skicka en kommentar