2009-01-16

Vad gör man när man känner att tillvaron faller i bitar?
Vad gör man när man praktiskt taget ser den försvinna framför ögonen?
Vad gör man när man är rädd att han ska stå bakom varje hörn?
Stå framför mig så fort jag öppnar ögonen på morgonen, stå utanför duschen när jag kliver ut på kvällen.

Jag kan inte sova med ryggen vänd emot dörren för då ser jag inte när han kommer. Jag vågar inte ta bort kniven i byrålådan ifall han kommer.
Jag vågar inte böja mig ner för då ser jag inte om nån kommer bakom mig, jag vågar inte parkera min bil i min carport för jag ser inte om någon står bakom kanten. När jag ska jobba tidigt ställer jag alltid bilen mittemot min trappa för att det är så mörkt och då ser jag inte ifall han kommer springande.
Jag vågar inte åka till Lerum eller Floda för han kan dyka upp. Jag går helst inte ner till centrum i Alingsås för han kan vara där och handla.
Jag vill inte lära känna nytt folk för nån som känner nån kan känna honom.
Jag orkar inte vara nära min älskade älskade Cilla som betyder så jävla mycket för mig för hon påminner om honom och jag kan inte låta bli att prata om honom. Jag orkar inte låta Molly träffa Victor för han och Annelie ger samma grej.
Likadant farmor och farfar.
Så fort jag skriver ner mitt nya hemnummer eller min nya adress så är jag alltid noga med att skriva (hemligt) bakom för att dom inte ska lämna ut det. Upptäckte till min fasa at sjukgymnastiken hade mitt hemliga hemnummer i sin databas men ändrade det snabbt, han kan ju ringa och fråga efter det och sen är samtalen igång igen.

"Jag ser att du är ensam hemma, har du låst överallt"
Paniken sprider sig bara jag tänker på det.




Han finns i mina mardrömmar, mina utekvällar, jag ser honom på jobbet, i skolan, i affären, på stan.


Tanken på att jag ska behöva sitta i samma rum som honom igen. Samma rum som mannen som hotade att döda mina barn, ta ifrån mig allt.

Jag har planer för hur jag ska hantera situationen när han kommer, Olika planer beroende på ifrån vilket rum han kommer ifrån ,vilket väder det är, vart barnen sover och beroende på vilken tid det är på dygnet.

7 kommentarer:

Maria sa...

Nice Blog Award
Har du fått av mig gå in och kolla!!!

PUSS

Maria sa...

Jag skickar dem till dig...Eller så tar du bilen hit och är här i vässe med oss. Tänk..Du och barnen här hos mig i sommar.
Det skulle vara så soft...

Utan att erkänna för mkt av mitt förflutna så känner jag med dig...
i det du skriver.. förstår din rädsla, oro och skräck..
Utan att låta för klyschig så går det över...med tiden!!

Mia sa...

Jag vill bara krama om dig och säga att allt blir bra. Men jag vet att de inte är så, jag vet att det inte går över så lätt. Men jag finns här, även om du inte alltid tror det. Aldrig längre bort än ett samtal, sms eller ett par km. Ibland är jag snabb som blixten, ibland lite långsammare som åskan. ;)

valefor sa...

Denna sak är till salu för 400 000 spänn! Jag kan hjälpa dig med handpenningen! Skulle tro att det avhjälper ditt problem lite ;)

http://www.tanksforsale.co.uk/T55_AM2/Web_T55_AM2_Front1.jpg

Sarah sa...

*Kramar* Finns här om du och när du vill...

annelinus sa...

Jag lider med dej Anneli..
Men du ska iaf veta att jag förstår varför du inte orkar träffa oss, (tror Cilla förstår oxå).. å vet du.. molly å victor har all tid i världen att lära känna varandra senare!!
Tänker på dej!!

Kram /idiotens andra ex. :)

Tant Silly sa...

Jag finns här...
Går ingenstans...
Redo när du är!
Puss