Jag har ett hjärta.
Ett hjärta som är uppdelat i olika bitar.
Mina barn har självklart det största biten, sen delar min övriga familj på en bit som bara är deras.
Men det finns någon annan som har stulit en bit men som inte får vara med i den andra familjens bit.
För detta är en människa som har en alldeles egen bit, den enda människan som har en alldeles egen bit.
Ifall jag fick frågan vad jag skulle ta med mig till en öde ö skulle det vara denna personen, inte för att jag skulle ha någon som helst nytta av henne(!!!) utan för att jag älskar henne så högt så jag inte kan förklara med ord.
Hon är jag fast i en annan form.

Cecilia Rehler, min dotter är döpt efter dig, du är den jag ringer (om jag hade kunnat) när det är nåt och du är den enda jag kan tänka mig att gifta mig med (om du hade vart man).

Jag älskar dig min fina fina du.