Albin pratar mycket och ofta om att han saknar kompisarna på det gamla dagiset och pratar om att han vill tillbaka till dom.
Igår var det mer än någonsin och han grät och bad mig att han skulle få börja med dom i skolan.
Han lovade dyrt och heligt att han skulle cykla om jag inte kunde köra honom varje morgon (vilket jag självklart kommer göra isf)
Men jag vet inte hur jag ska göra.
Jag är så sjukt kluven, jag vill inte vara nån jävla curling mamma som flyttar och donar om så fort det ärnåt som är jobbigt.
MEN
Den enda anledningen till att jag flyttade honom från första början var att han skulle få lära känna sina framtida skolkompisar, men ingen av dom på hans avdelning ska gå på Nolby, så den pärsen var hel onödig!
Han har sen dess pratar om sina kompisar på Stockslycke; Noel, Erik, Oliver, Jennifer....
Tänk om jag har förstört för honom??
Vi pratade om det igår och det är ju ändå en hel del kompisar till honom som kommer gå på Nolby och även kusinerna som han inte träffar så ofta men tycker jättemycket om...Sen att Molly kommer dit gjorde susen, fast det dröjer ju fyra år!
Vad ska jag göra?
Hur ska jag möta detta??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar