Hur kommer det sig att man fastnar, lyssnandes på musik som egentligen bara gör en vemodig.
Musik som egentligen inte påminner om något eller någon, men som man får den där jobbiga känslan i magen av.
Känslan av att det är nåt som är fel, någon som är på väg.
Något som har hänt.

Musiken byts inte ut för det är ändå en känsla som man vill hålla kvar. En känsla som man inte bör tillåta sig men som man låter stanna kvar av den enda anledningen att klockan är för mycket och man blir dum i huvudet!