När Albin blir ledsen så blir jag ingen lejonhona som ska skydda.
Jag blir en tyrannosarus rex hona som vill utplåna!
Ett monster som inte bryr sig om något annat än att förinta det som gör min son ledsen.
Min Albin, som faktiskt är världens finaste.
Självklart något som alla mammor säger men sorry folk...Albin är underbar.
Han är grinig som fan när han ska sova, vägrar lyssna på vad jag säger och hatar att duscha håret.
MEN han är en otroligt bra kompis!
Han försöker leka med alla, skulle aldrig lämna någon bakom och ALDRIG vart elak.Enda gången jag har vart med om att han sagt något elakt va när han kallade Anthon för tjej...det va sjukt onödigt.
"Albin är omtyckt av alla"
"Albin leker med alla"
"Albin är ingen brötig kille utan lugn och snäll"
"Albin är anpassningsbar och kan vara med i alla lekar"
Förskolepersonalens ord på utvecklingssamtalet idag
Min Albin skulle aldrig lämna någon bakom.
Just att han är sån gör det så svårt för honom att förstå varför han ibland står ensam kvar.
"Jag va ju snäll mamma"
"Varför vill dom inte leka med mig"
"Varför ville han inte vara här mamma"
"Varför är jag ensam mamma"
När min plutt står och skakar av gråt och inte kan förstå vad som hände så blir jag idiot, jag blir så förbannat jävla arg!
Jag vet mycket väl om att min älskade granne försöker så det är inget riktat emot dig vännen men jag blir så himla ledsen, arg och förtvivlad när jag inte kan förklara för honom varför.
Idag räddades han av Linus, underbara pojken som bor under oss. Elvaåringen som pajjade det jag hade försökt fixa i kojjan vilket jag avskyr! Men han är även elvaåringen som idag gjorde att Albin torkade tårarna och efter tio minuter hos honom kom hem och var lycklig igen.
Gjorde att det som hände va glömt!
Det är sånna här saker som gör att jag är livrädd för att Albin ska börja skolan, att han står där ensam på skolgården och jag inte kan skydda honom.
Jag kan inte ta honom i min famn och säga att allt blir bra.
Jag kommer inte kunna utplåna det som gör honom ledsen längre....
For the record: Jag tycker otroligt mycket om Albins polare egentligen och skulle aldrig någonsin skada någon!!!!
Jag blir en tyrannosarus rex hona som vill utplåna!
Ett monster som inte bryr sig om något annat än att förinta det som gör min son ledsen.
Min Albin, som faktiskt är världens finaste.
Självklart något som alla mammor säger men sorry folk...Albin är underbar.
Han är grinig som fan när han ska sova, vägrar lyssna på vad jag säger och hatar att duscha håret.
MEN han är en otroligt bra kompis!
Han försöker leka med alla, skulle aldrig lämna någon bakom och ALDRIG vart elak.Enda gången jag har vart med om att han sagt något elakt va när han kallade Anthon för tjej...det va sjukt onödigt.
"Albin är omtyckt av alla"
"Albin leker med alla"
"Albin är ingen brötig kille utan lugn och snäll"
"Albin är anpassningsbar och kan vara med i alla lekar"
Förskolepersonalens ord på utvecklingssamtalet idag
Min Albin skulle aldrig lämna någon bakom.
Just att han är sån gör det så svårt för honom att förstå varför han ibland står ensam kvar.
"Jag va ju snäll mamma"
"Varför vill dom inte leka med mig"
"Varför ville han inte vara här mamma"
"Varför är jag ensam mamma"
När min plutt står och skakar av gråt och inte kan förstå vad som hände så blir jag idiot, jag blir så förbannat jävla arg!
Jag vet mycket väl om att min älskade granne försöker så det är inget riktat emot dig vännen men jag blir så himla ledsen, arg och förtvivlad när jag inte kan förklara för honom varför.
Idag räddades han av Linus, underbara pojken som bor under oss. Elvaåringen som pajjade det jag hade försökt fixa i kojjan vilket jag avskyr! Men han är även elvaåringen som idag gjorde att Albin torkade tårarna och efter tio minuter hos honom kom hem och var lycklig igen.
Gjorde att det som hände va glömt!
Det är sånna här saker som gör att jag är livrädd för att Albin ska börja skolan, att han står där ensam på skolgården och jag inte kan skydda honom.
Jag kan inte ta honom i min famn och säga att allt blir bra.
Jag kommer inte kunna utplåna det som gör honom ledsen längre....
For the record: Jag tycker otroligt mycket om Albins polare egentligen och skulle aldrig någonsin skada någon!!!!
4 kommentarer:
JA jag håller med, albin är världens goaste kille...fast wilma och alicia är världens goaste tjejer, tätt följt av molly...eller nä hon får vara med på första platsen hon med :-)
ja visst e det hemskt när dom blir kvar själva, när ja läser var du skriver kommer gråter direkt i halsen...!
gick föresten allt bra på borås djurpark? wilma blev ledsen för att hon inte fick följa med...men ursh för sebastian, för ja sa till wilma att det är bara 6 åringarna som fick följa med och då sa sebastian direkt att han och hassan var 6 men att albin bara är 5...men ja sa till honom att albin fyller ju snart år! så han e också 6 år! sätter på mig försvars skölden direkt när han pratar :-)
Uscha kan inte tänka mig att man har upplevt riktig (i brist på bättre ord) sorg/maktlöshet förrän man upplever det som du beskriver..jag ska nog inte ha barn..ska skaffa fler katter isället, di e snälla med varandra!
Albin är grym!!! Emil och Alex dyrkar honom!
Det är EXAKT såhär jag har det hemma också. Har också världens bästa kille hemma, men han har sina dåliga sidor också. Men han får så mycket beröm när man är ute. Då spelar det ingen roll hur han är hemma tycker jag. Bara alla ser hur fin och snäll han är.
Men man är väl en hönsmamma som alla andra. Nu dröjer det ju innan min pojk börjar skolan men ändå.
Stå på dig. Du har jättefina barn. Du ska vara stolt över dem (vilket jag tror du är).
*kram*
Skicka en kommentar