SFI vs white trash

Det går en pojke på dagis!
En pojke från ett annat land, han och hans pappa har bott här i ett gäng månader och pappan går på sfi i samma skola som jag läser mina kurser.

Jag hälsar alltid på pappan när han går från dagis och när han kommer, som jag gör med alla föräldrar.
Men...denna pappan verkar inte ha lagt mig på minnet alls
Idag när jag satt i korridoren och väntade på lektion kom han ut från sin sal och jag hejjade som vanligt på honom.
Då stannar han och börjar prata med mig.
Fråga om jag är gift eller ogift..svarade att nä jag är inte gift.är du, vart pojkens mamma va och lite sånt där.
Då kollade han undrande på mig och frågade hur jag kände hans pojk, då fick jag förklara att våra barn går på samma dagis och därigenom vet jag vem hans pojk är.
Pojkens mamma va iaf gone borta...och han bodde i Alingsås.

Sen frågades det efter namn, telefonnumer och när min lektion slutade.
Namnet uppgav jag, telefonnumret sa jag bara kanske sen om och lektionsslutet ljög jag faktiskt om hemsk som jag är.

Mannen ifråga förklarade att han skulle iväg men att han ville träffa mig och skulle vara tillbaka i skolan om nån timma och att vi kunde ses när jag va klar...
Jag fick väl fram ett trevligt jaja sen gick han...

Är det seder och bruk som gör att han undrar om jag är gift eller ska jag bli hans biljett till en längre vistelse i Sverige?

Varför ska han träffa mig igen om han inte ens känt igen mig från dagis?

Är det mina fördomar och förutfattade meningar som gör att jag ens tänker tanken?

Lina säger att han kanske blir min Afrikanske drömman!

Vem vet jag kanske blir nästa vita massaj!!