2009-06-28

Gå över gränsen...

Jag blir inte ofta arg.
Irriterad blir jag väl ibland, gnällig allt för ofta men arg...inte en chans.
Förutom när det handlar om mina barn.
Då blir jag inte arg, känslan tar ett jättekliv längre och det börjar närma sig rosenrasande, vansinnig, galen.

När mitt barn blir skickat på kalas utan paket för att "jag har inte pengar till sånt" blir jag stött.
När kommentaren efter lyder såhär "Men jag kan inte tänka mig att han bryr sig om det" Så ser jag rött.
Självklart bryr sig en sexåring om han kommer utan paket när alla andra hade med sig.

Mitt barn har en pappa som inte har skött sitt umgänge speciellt bra de senaste åren, först de senaste månaderna har varje tisdag, varannan lördag funkat.
Nu skulle han vara där 24-27/6 och 30/6-5/7. Vilket är det längsta han någonsin har vart hos sin far.
Idag när jag ifrågasatte varför paketet uteblev och försökte förklara att man inte kan skicka barn på kalas utan paket så fick jag det slängt i ansiktet att pappsen ska ha pengar av mig för att Albin har vart där.
Så jag ska alltså betala min sons pappa pengar för att han är där tio dagar under en två veckors period?!?
Att jag påpekade det med paketet handlade ingenting om dåligt samvete vilket det verkar ha framstått som utan bara som en ren jävla upplysning om att så gör man inte!
Jag räknade med att när han är hos pappsen så löser pappsen paketbiten om det nu är så att jag har missat det. Och finns inte ekonomin så hör man av sig och försöker komma fram till en lösning, man skickar inte ett barn på kalas utan paket!


Hur som helst...när han började tjata om att han skulle ha pengar av mig så bröt jag ihop...jag såg ingenting, blev helt hysteriskt och kastade för första gången något när jag blev arg...
Min mobil flög all världens väg och batteri, lock och sim-kort föll åt olika håll.
Jag gick över gränsen!
Mobilen lever,det va otroligt dumt men jag blev så jävla arg!

Så arg att jag aldrig kommer kunna förklara för någon hur det kändes. Mobilen va han, jag ville kasta sönder honom.
Kasta sönder honom för att han kräver mig på pengar för att hans underbara, finaste son är hos honom några dagar.
Hoppa på honom för att han inte förstår vad han går miste om.
Sparka slå och skrika för att han ens vill ha betalt för att ta hand om min underbara son. Den finaste pojken i hela världen. Pojken som han är med och formar, tar hand om. Pojken som älskar honom villkorslöst oavsett hur många gånger han kommer få stå utanför Sparköp och vänta med sin lilla väska på en pappa som aldrig kommer....
Får chansen att umgås med...borde inte det räcka?




Hade han bett mig om pengar så fine!
Jag har skickat med Albin mat dit förut..men att använda ordet ska gör mig rasande.

Du SKA vara en pappa
Du SKA vara glad att han fortfarande vill vara hos dig
Du SKA inte ha några pengar

"Jag ska ha pengar av dig om jag ska ha honom i två veckor. Det är på dina villkor. Tack och hej"




Ja...jag är arg, knäckt och väldigt förvirrad!
Än en gång är min blogg min och tack vare att jag har skrivit av mig så kanske jag kan sova.

4 kommentarer:

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
rullgardinsflikkan sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Makkan de fantastique sa...

du är bäst i hela världen jämt!

Lina sa...

Heja dig!