Ibland kommer det över mig.
Hur mycket jag saknar honom.
Saknar honom som sitter bakom lås och bom.
Saknar han som har gjort så många så illa.
Känner mig så dum för att jag inte vart där, inte skrivit till honom.
Saknar att sitta i bubblan en timma och inte behöva tänka, bara sitta och finnas.
Jag saknar dig Niklas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar