ibland slår livet tillbaka. Man försöker glömma, begrava sånt som hänt förut. Men tillslut går det inte, kroppen börjar göra ont. Ögonen hänger inte längre med. Det man går och väntar på kommer aldrig. Bröstet drar ihop sig och man får svårt att få fram orden. Man kan inte bestämma sig för ifall tankarna borde få komma ut ur munnen eller om man bara ska försöka svälja dom. Låta dom försvinna ut i tomma intet. Jag önskar att jag fick vara sorglös, att jag kunde glida runt och inte tänka.
Avslutningsvis vill jag bara informera om att jag ogillar väldigt att vara utan dator.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar