JAG HATAR ATT TVÄTTA!!!!!
Jag är hellre bakfull i en vecka bara jag slipper tvätta.
Jag vet inte om ni som inte är ensamstående kan föreställa er ångesten som den här grejjen för med sig?
- En vuxen och två barn. Varav en i kladdåldern och en i fan jag skitar alltid ner mig åldern. En vuxen som byter kläder åtskilliga gånger per dag då jag kladdar ner mig varenda gång jag försöker äta, laga mat eller baka något.
3. Tvättförloppet:
- Tvättkorgen är alltid överfull så jag får ALDRIG ut den ur skåpet den står i vilket leder till att jag ALLTID måste hälla ut dom hundra plagg som ligger däri på golvet. Fyller en gigantsk påse med vit och mörk tvätt till att börja med.
- Albin brukar kinka och vill inte följa med så han brukar oftast stanna i den låsta lägenheten.
- Ner med tvättmedel och sköljmedel i påsen. Upp med Molly på armen och förberedande hålla nyckeln i samma hand för att lätt kunna låsa upp källardörren. I den andra handen hålls den gigantiska SKITTUNGA påsen med tvätt.
- Ut genom dörren, ställa ner påsen på golvet för att kunna låsa dörren om Albin. Plockar upp påsen igen.
- Balansera ner för två trappor till källaren.
- Öppna dörren med nyckeln som jag har in vänsterhanden, förhoppningsvis är inte tvättpåsen för tung för då kan jag trycka ner handtaget med höger armbåge medans jag kämpar för att hålla kvar Molly på höften.
- Får upp dörren och nu kommer det kluriga! Albin vill ibland komma ner till tvättstugan när jag är där nere så jag måste sätta ett stopp i källardörren så att han kommer ner. Detta stopp är en ren strumpa som jag har i munnen. Jag räjsar genom dörren och får hålla upp den med foten samtidigt som jag lirkar in strumpan i springan och släpper försiktigt igen den.
- Nu har jag äntligen lyckats ta mig ner i källaren och måste ställa ner påsen med tvätt för att kunna sätta upp Molly som hänger nere vid knät ordentligt på höften.
Linkar sedan bort till tvättstugan som ligger 20 meter ner i en korridor. Ställer ner påsen framför dörren och öppnar. Sparkar påsen sista biten inför dörren medans jag håller Molly med bägge armarna. När dörren har slagit igen bakom oss kan jag släppa ner Molly på golvet och börja mitt tvättande!
Detta är alltså bara tvättandet!
Att sedan lägga in det i torktumlaren, hänga upp i torkrummet och till sist vika ihop den är ju en barnlek.
Allt detta för att sedan göra samma resa tillbaka genom korrdioren och upp för trappan.
Det finns ingenting som får mig att må så dåligt som att tvätta
1 kommentar:
Min nyckel är din. ;)
Skicka en kommentar