2008-10-28

Jag tror inte han skulle dyka upp utanför min dörr men likförbannat är han där så fort jag stänger mina ögon.

Alexander med händerna runt Albins hals.
Alexander som håller i Mollys ben och slår hennes huvud emot väggen.
Alexander som håller fast mig och dunkar på mig medans han viskar i mitt öra "skrik inte för då vaknar Albin och du vill väl inte att han ska se det här"



När jag väl somnar så hör jag honom smyga runt i rummet.

Hör honom skrapa emot ytterdörren, rycka i handtaget.

Vågar inte sova med ryggen emot dörren till sovrummet för då kan han smyga förbi utan att jag vaknar.





Jag hatar att han får mig så svag!!

Jag hatar att jag är själv och måste ventilera mig i en blogg!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

3 kommentarer:

http://ina73.blogg.se sa...

Åh, jag lider verkligen med dig. Jag skäms att jag inte har hört av mig så mycket. Tycker så synd om dig, för du är så otrolig go tjej/mamma. Jag har alltid sett upp till dig och det gör jag än och det kommer jag alltid att göra. Det gör ont i en oxå med att läsa hur du mår. Det är som du skriver, jag tror inte att någon förstår riktigt med hur du mår.Men jag står fast vid att jag ALLTID kommer finnas för dig, fast jag är dålig på att höra av mig just nu. ÄLSKAR DIG och DINA UNDERBARA BARN.

Mia sa...

Världens största KRAM till dig!
Jag finns här, alltid! Även om det kanske inte alltid känns så.

Jag är aldrig längre bort än ett samtal, sms eller som sällskap.

bira sa...

Du är inte alls själv. Jag finns alltid även om du inte tror det..