Orutin.

Mens...finns det något värre tid i månaden än då?

Finns det någon värre tid att uthärda än de fem-sex dagarna när blodet rinner ner för låren och humöret hoppar som en jojo?

Finns det något värre än att helt plötsligt stanna upp och känna att "helvetes jävlar nu kommer det"

Trosorna är blodiga låren är blodiga och man förbannar sig själv för att man inte går runt med en tampong i muttan 24-7!

När man vet att man inte har några p-plåster, piller eller p-ringar att fuska sig igenom skiten med.



Det positiva är att jag precis börjat använda handväska igen och i Maj förra året jagade jag och Cilla tamponger på danmarksbåten.
Och att jag hade denna väskan när jag sov över hos mamma för nån vecka sen fast snodde trosor där istället så jag hade extra i väskan.
Och att min mamma är duktig och köper våtservetter till mig och lägger i min väska.



Så jag dundrade in på toaletten in da school och fixade det bums!


Och det mest positiva av alltihop, hade jag inte haft detta gissel hade jag inte kunnat få fler barn om hundra år.
Livet är underbart och ur allt ont kommer något positivt!