Mardömmen...

Somnade på soffan igår..
Vaknade med datorn i knät fullt påklädd av att musiken tog slut...
Gick in och la mig i min säng brevid Albin och somnade snabbt om...
Vaknar nån timma senare igen av ett ljud..någon som låser upp dörren
Min första tanke var..nu är det dags, det är nu vi dödar eller dödas...
Hör Albins ynkliga stämma lång bort någonstans och slänger mig upp ur sängen, jag måste rädda mitt barn!
Ute i hallen står ytterdörren vidöppen...
I mörkret utanför står en darrande Albin som kallar på mamma...
Lyfter i panik upp honom, kastar igen dörren, låser och faller ihop med honom i knät på golvet...

Albin börjar blöda näsblod och är livrädd.
Men inte rädd för mitt monster, han skakade av oro, förtvivlan och uppgivenhet. Han trodde att mamma var borta, för alltid. Att han aldrig skulle få se mig igen.

Torkar av honom och lägger mig med honom i famnen i sängen, klappar honom över huvudet tills det att han somnar..

Mitt liv, mina barn, mitt allt...präglas av det som händer idag.
Men detta är avslutet.
Nu är det över och våra liv börjar om.
Mitt, barnens och Alex liv får en ny start idag.
Ta vara på det!